Hannas blogg

Problem: Jag har massor med tyg, en massa lust att sy, men man kan inte ha hur många solhattar/mössor/klänning/valfritt pyssel som helst hemma. Jag lägger ibland bara på hög (kanske borde försöka mig på att sälja lite grejer? Men det känns läskigt…) och det håller inte i längden. Kan heller inte med att bara slänga sånt som blir mindre lyckat…

Men så kom jag på vad jag ska göra! Jag ska sy utklädningskläder till dagis. Och kanske en del till mina egna barn också, vi får se. På dagis blev de jätteglada när jag vädrade mina planer, så nu har jag kört igång. Hittills har det blivit ett sjuksköterskeförkläde och en doktorsrock, och nu ikväll började jag klippa till delar till en prinsessklänning. Det är ju perfekt! Doktorsrocken har jag sytt av en gammal gardin, och till prinsessklänningen har jag ett hiskeligt guldtyg som kan komma till användning, plus nån ryslig spetsgardin och en packe bomullstyg a la 5 meter för 19 kr på Ikea.

Resultat: Jag blir av med lite gamla tygbitar som ligger och dräller, jag får utlopp för min kreativitet, dagisbarnen blir glada och dagispersonalen också. Mycket bra.

Bilder kommer så småningom!

Nu till sommaren så kan det nog vara skönt med lite svalare byxor för Liten. Velourbyxor är nog ingen hit i sommarvärmen (om den nu kommer nån gång…). Dessa byxor är sydda av ett par linnebyxor som jag har haft. Mönstret kommer från Ottobre nr 2/2004 och skulle vara med sprund och rosetter och grejer, men jag har bara gjort dem helt enkla, med resår i midjan. De är lite halvlånga enligt mönstret, men blev nog nästan hellånga på Liten. Fast det är ju bara bra, så små barn ska ju inte få sol på sig alls! Kommer att bli perfekta när vi åker på semester om 2 veckor.  

Här kommer flodhästarna igen.

En liten omlottblus, sydd efter mönster ur Elsebeth Gynthers Nya Barnkläder. Där finns dock inget mönster på just omlottblus, så jag utgick från det vanliga blusmönstret och ritade om till omlott. Inte alls svårt faktiskt! Blusen består av 3 delar, ett bakstycke med ärmen i ett och två spegelvända framstycken, också med ärmen i ett. Den har alltså en söm hela vägen från axeln ner till handen.

Jag hade tänkt bandkanta hela vägen runt, även på sidorna, men hur sjutton får man till snedslån i hörnen? Jag fick då inte till det, och runda kanter ville jag inte ha. Jag fick sprätta bort den biten av snedslån och sy på en infodring så jag kunde fålla sidorna istället. Inte vad jag hade tänkt mig, men det blev nästan bättre tror jag… Ärmarna bandkantade jag innan jag sydde ihop ärm/sidsömmen.

Som knäppning har jag sytt dit små tränsar av dubbelvikt bomullsband, och så en knapp utanpå och en inuti. Liten namnlapp framtill också.

Nu är det så många som syr egna blöjfodral, så jag kan ju inte vara sämre. Jag har sytt ett tidigare, i brun markisväv med mönstrat foder, men den har inte fastnat på bild. Men här kommer det som jag sytt idag! Tyget är akrylatväv (lite vaxat tyg) från Åhléns. Fodret är vanligt vitt bomullstyg. Det går åt mycket vit bomull här, måste snart köpa mer igen.

Det här är ju en smart liten grej att ha med sig, den rymmer några blöjor och en reseförpackning våtservetter. Det idealiska vore ju om det gick att konstruera den på något sätt så man får en liten smidig skötbädd också. Det måste jag klura på!

Jag har förresten beställt namnlappar också, som äntligen har kommit! Nu ska mina saker märkas med TosaKnosa. Hurra!

Och vet ni hur lång tid det tog att skriva det här, med en trött och gnällig Liten i knät som pillrar konstant på tangentbordet och mig?

Det här är ju pyssel av en helt annan sort, och dessutom har maken varit inblandad (händer ju knappast med det vanliga pysslet ). Men jag vill ändå visa. Viss skillnad, eller hur?

Skjutdörrarna köpte de förra ägarna på Ikea för 2 kronor styck, och nu har jag målat dem med högblank lackfärg. Det var ju egentligen inte så svårt att måla, men eftersom färgen luktade så så höll jag till i uterummet med dörrarna öppna, och det kom ju in en massa insekter och sånt som gärna ville provsitta på det nymålade. Men jaja. Det blev bra ändå. Golvet är linoleumplattor från Ikea, jättesköna att gå på!

Golvet som det såg ut före, nåt konstigt laminatgolv:

Skjutdörrarna före, härligt orange färg.

Golvet efter:

Och dörrarna efter:

En liten solhatt sydd efter samma mönster som den här, men med kortare ”brätte”. På denna har jag också sytt ner sömsmånerna med stickningar, och den är vändsydd istället för kantad med snedslå. Vitt bomullstyg som foder. Tyget är samma som på denna, och har suttit på några stolsdynor.

Nu är jag faktiskt nästan lite mallig. Jag har sytt en tunika till mig själv! Blev så sugen när jag såg Liksoms fina tunikor. Jag har utgått ifrån ett mönster på en topp med puffärm i Ottobre, i storlek 170 cl. Problemet var ju bara att mönstret var lite litet och dessutom gjort för trikå och inte bomullstyg som jag har använt, så det blev en hel del ändringar och sprättande innan det blev bra. Jag fick sprätta bort halva ärmarna och sy in axeln bland annat… Det är svårt att sy vuxenkläder. Passformen är ju så viktig, inte alls som på barnkläderna där det i princip alltid passar bara storleken är rätt. Kanske man skulle försöka hitta en kurs i mönsterkonstruktion?

Upptill har tunikan ett slätt ok, med ett påsytt framstycke som är rynkat i mitten. Bakstycket är helt slätt. Ärmarna är rynkade uppe på kullen och i nederkant, och så har jag sytt på brun snedslå i hals och runt ärmarna. Längst ner på tunikan har jag sytt på den sista bården av den blommiga gardinen från Myrorna, som från början var en mammakjol och nu är matchande kreationer till mig och dottern. Här kan du kika på Litens klänning! Det kan nog vara lite kul att morochdotter-matcha på något kalas.

Just den här modellen är perfekt nu när jag ammar, för den är så vid att man kan dra upp den utan att behöva visa både magen och ryggen för omgivningen. Lite synd bara att sånt här inte var inne/att jag inte fattade att man kunde sy sånt själv för ett år sen när jag var gravid, för det är ju det ultimata gravidplagget!

Ett par shorts till. Jag blir som sagt lätt besatt när jag pysslar… Dessa är sydda i lite kraftigare marinblå stretchbomull, med beiga stickningar och beige mudd i midjan. Sydde på hällor också så att snart 4-åringen kan ha bälte. De blev nämligen lite tunga så det behövs ett bälte för att hålla dem uppe.

Och det är otroligt vilken skillnad det gör med stickningar på ett plagg!

Nu får det nog vara nog med shorts för ett tag framöver.  

Det finns SÅ många duktiga tjejer (och killar) som pysslar, och jag hittar fler och fler bloggar där de visar upp sina alster. Jag gillar att surfa runt och kika på vad andra har gjort, det är otroligt inspirerande! Ibland känns det lite som ett kompisgäng till och med, där man kan komma med uppmuntrande tillrop och få hjälp när det blir bekymmer. När jag startade min egen blogg i augusti förra året så var det med skräckblandad förtjusning som jag insåg att det faktiskt fanns de som läste och tittade på mina pysselprojekt. Nu har bloggandet blivit en självklar del av pysselvardagen. Jag har också insett att de flesta som pysselbloggar också är människor , att de flesta testar sig fram precis som jag. Oftast med lyckat resultat, ibland inte fullt så lyckat. En massa tips och peppning har jag också fått, och det behöver jag. Mitt eget pysslande har utvecklats rejält, och nu vågar jag testa sånt som jag aldrig skulle ha fixat tidigare. Det känns jätteroligt!

Jag tycker också att det är viktigt att föra handarbetsarvet vidare. För min mormor och hennes generation var det självklart att kunna sy, sticka och virka, men idag är det inte alls lika självskrivet. Det är häftigt att det har blivit inne att pyssla igen! Och nu kan man ju dessutom välja ut de bitar som man tycker är roligast, det finns hur mycket som helst att välja på!

Och precis som i allt annat i livet så känns det som att det går trender i pysslandet. Jag rotade igenom min mammas gamla mönsterlådor i går och hittade mängder av kuvert, prydligt märkta, med mönster från 80-talet. Blusar med stora kragar, täckvästar, klänningar med axelvaddar och underliga overaller. Nu är det mycket retro, förklädesklänningar, velourbyxor, hättor och mängder av kantband. Men måste man vara unik? Jag tycker faktiskt inte det. Att göra sin egen grej, är inte det att göra det man vill göra? Ingen av oss sitter ju isolerad på sin kammare, helt omedveten om omvärlden och pysslar (även om det kan kännas så ibland…). Det är klart att man influeras av varandra, och är inte det syftet med att blogga och visa upp vad man producerat? Vid sidan om att få bekräftelse och uppmärksamhet och boosta självkänslan lite förstås.

Jag blev så inspirerad när jag såg Liksoms fina tunikor! Fast jag är lite feg, så jag började med en blus/tunika till dottern. Kika in hos Klockarbarn så ser ni att det finns andra som tänker likadant.

Jag utgick från grundmönstret för blus i Elsebeth Gynthers Nya barnkläder, och sen hade jag ett fasligt sjå att få till det så det blev bra. Jag ville ha rynkning i halsen och ärmarna, och hur ska man då ändra mönstret så det blir rätt? Jag fick klippa ur halsringningen och sen blev det ändå inte helt 100, men tillräckligt bra. Konstaterade dock att den ändå skulle bli för trång i halsen, så de tänkta knapphålen fick bytas ut mot små tränsar sydda av dubbelvikt bomullsband. Tränsarna blev nog lite väl långa, men då blev blusen luftig i ryggen. Vit snedslå i ärmslut och hals. Byxorna på bilden är de puffiga underbyxorna som jag sydde för någon vecka sedan.

Det känns trevligt med en blus, lite finare än body men ändå inte klänning.

Jag funderar på om jag ska våga ge mig på att sy en tunika till mig själv också. Kanske ska provsy i nåt skruttigt tyg först…